psykhjälp?! :D:D
Tja... igår var en sån där dag då jag inte hittade nå slut i gråtandet.. Jag grät så jag knappt kunde andas och höll på att kräkas..
Anledningen: Jag fick höra en massa saker som jag inte ens ville veta av.. Jag kände mig nå så otroligt oälskad så det fanns inte. Och det fanns inget stopp heller. Hur mycket jag än bad personen att sluta säga alla dom där sakerna, så var det som att personen inte hörde mig. Det var som om personen var ditsänd endast för att trycka ner, verkligen knäcka mig totalt. "Du är så värdelös när det gäller jobb! Du har ingen framtid, Louise!!". Det var två meningar av minst 50, som ringde i skallen på mig.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick ingen luft när personen gick, jag bara grät o grät.
Jag stannade hemma från praktiken idag, mina ögon var helt igensvullna så jag inte kunde se nånting. Mamma hade ringt till Hälsocentralen och bett om att få prata med en läkare angående psykolog. Så klockan 15.00 idag fick jag träffa en läkare, och vi satt och pratade om mig och mitt mående.
Jag har för mig att vi ska göra en utredning, eller så inbillade jag mig bara. Och han skulle tvinga mig till praktiken imorgon.. inte direkt för att jag vet hur han ska lyckas.. men ah.. det är nog lika bra att göra som han säger, för som han sa; det blir inte bättre av att jag går hemma hela dagarna, för då mår jag dåligt av att jag inte får någonting gjort. Men ja.. Vi får se hur jag mår imorgon, för jag har fortfarande inte återhämtat mig från gårdagen.
Det braiga som hände ikväll var att jag och tre av mina bästa vänner åkte iväg och bubblade :) fett kul var det :D Tack för att ni finns <3
Nä nu ska jag nog ta mig en kvällsmacka, sen tänker jag krypa i säng ^^
- Puss
Anledningen: Jag fick höra en massa saker som jag inte ens ville veta av.. Jag kände mig nå så otroligt oälskad så det fanns inte. Och det fanns inget stopp heller. Hur mycket jag än bad personen att sluta säga alla dom där sakerna, så var det som att personen inte hörde mig. Det var som om personen var ditsänd endast för att trycka ner, verkligen knäcka mig totalt. "Du är så värdelös när det gäller jobb! Du har ingen framtid, Louise!!". Det var två meningar av minst 50, som ringde i skallen på mig.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick ingen luft när personen gick, jag bara grät o grät.
Jag stannade hemma från praktiken idag, mina ögon var helt igensvullna så jag inte kunde se nånting. Mamma hade ringt till Hälsocentralen och bett om att få prata med en läkare angående psykolog. Så klockan 15.00 idag fick jag träffa en läkare, och vi satt och pratade om mig och mitt mående.
Jag har för mig att vi ska göra en utredning, eller så inbillade jag mig bara. Och han skulle tvinga mig till praktiken imorgon.. inte direkt för att jag vet hur han ska lyckas.. men ah.. det är nog lika bra att göra som han säger, för som han sa; det blir inte bättre av att jag går hemma hela dagarna, för då mår jag dåligt av att jag inte får någonting gjort. Men ja.. Vi får se hur jag mår imorgon, för jag har fortfarande inte återhämtat mig från gårdagen.
Det braiga som hände ikväll var att jag och tre av mina bästa vänner åkte iväg och bubblade :) fett kul var det :D Tack för att ni finns <3
Nä nu ska jag nog ta mig en kvällsmacka, sen tänker jag krypa i säng ^^
- Puss
Kommentarer
Trackback
